söndag 23 maj 2010

Vi kommer ändå aldrig närmare än såhär.

















Alltså förlåt mig för att jag är så sur, arg, ledsen, konstig. Hela tiden. Alltså ja. :( Så jobbig bara. Ha tålamod med mig.

.
Jag har längtat efter våld
Efter hämd och mer förnedring
Men den stora stora rädslan
Är inte här ikväll
Och det ekar mellan husen
Ingen rörelse någonstans
Bara fina tunna ljuset
Mellan våran värld och din

Aldrig, aldrig ensam
Alltid ensam här

1 kommentar:

  1. Jag tror jag fattar och jag har tänkt på det själv också! Det är asfint. Och det kanske blir snakebites sen om jag får sommarjobb och pengar xD <3

    SvaraRadera